JAJAMEN


Idag är jag gladare, trots gårdagens fiasko. Jag har ju även insett att det måste blivit sjukt snett någonstans efter vägen, för enligt min läkare här i stan så skulle det ju bli operation i Skellefteå inom 3 månader. Vilket han sa i typ... oktober? Men nu var jag alltså där och fick göra samma tester och ha samma samtal bara för att konstatera samma sak av en ny läkare... och ja. Att jag skulle operera bort den var ju som sagt redan bestämt. Näe. Det stämmer inte alls. Måste ringa min läkare imorgon och fråga hur fan det blev såhär. Men det känns som att det blivit ett missförstånd någonstans. NÅJA, såklart tänkte jag inte på det då jag väl var där. Då blev jag vara monsterbesviken istället. 

Skit samma. Idag hade jag hemstudier på förmiddagen, sedan var jag och Emil på en snabb lunchdejt och så ringde min lärare och ba; "Jag hade tänkt måla Forden typ nu, vill du vara med?", så jag ba; "JAPP!". Det positiva med att det inte blev operation nu är ju att jag fick vara med och måla bilen jag nött på i ca tusen år. Så jag stack dit och blandade massa färg, och målade. Så. Jävla. Kul! Tiden bara försvinner då jag härjar därinne. Blanda färg är också kul. Lite terapi över det hela. Mycket terapi över många moment i det här yrket! Men att blanda färg är ju liksom... ja. Lite mindfulness. Det ska ju vara exakt på decimalen, så typ... 2,3 gram av en blå, och 1,8 gram av en metallic osvosvosv. Man kan inte direkt stå och ha tankarna på så jävla många andra grejer där. Helt underbart. Och svincoolt när man rör ihop det och det faktiskt blir rätt färg! 
Så, jag fick äntligen kladda färg på det där jätteprojektet, och det blev så himla fint. Ska måla en dörr imorgon, och sedan är det montering och polering och allt det där, sedan ska den vara klar på fredag. Sjukt taggad på slutresultatet! 

Var i alla fall hemma vid 18:30 igen, och sedan har jag bara legat i soffan. Ganska skönt. Skulle spela Skyrim, men fastnade framför Grey's. Men, nu känner jag för att döda en drake innan jag kryper isäng. 

Men - ord kan inte beskriva hur vansinnigt lycklig jag är på mig själv för att jag faktiskt hoppade på den här utbildningen. Det är tveklöst en av dom bästa sakerna jag gjort för mig själv, någonsin. Det finns ingenting som känns dåligt med det här. 


Vi sprang igenom Mio på vår lunchdejt och hittade en drömmig soffa. Ni ser ju. Pax den.
Att något så oväntat kan bli så jävla, jävla rätt. Tanken på att utbilda mig till fordonslackerare har ju slagit mig ungefär... ja, men 0,0 gånger innan jag fick ett tanklock med rinningar och ett rakblad i min hand. Men då ba; självklart.