BAKSLAG
Nu är jag uppsagd. För mitt jobb finns inte längre. Jag kommer aldrig få träffa människan igen, och det har jag jättesvårt att acceptera. Någon har ryckt bort ett liv från jorden, och med det livet följde mattan under mina fötter med.
Så, sedan i onsdags har jag levt med ett konstant tryck över bröstet och lätt illamående. Angst.
Jag växlar mellan total panik och "det löser sig säkert". Men mest panik, klart mest panik. Och sorg, såklart. Massa sorg. Det hänger ett mörkt moln över huvudet.
Jag har försökt trösta mig med att köpa nya växter, och det har funkat lite. Växter var ett gemensamt intresse vi hade, och han blev så stolt då jag berättade att jag äntligen börjat få växter att överleva hemma hos mig.
Nåja. Nu ligger jag i badet, och snart ska vi bege oss mot Gåsvattnet för stugsista och kräftskiva tillsammans med släkt och familj. Det behövs i själen. Kräftor, götta och bubbel är exakt vad min kropp skriker efter idag.
Mörkt med lite guld kändes alldeles lämpligt idag.