VECKANS FINASTE

Satt och storlipade på en bänk vid dammen utanför sjukhuset efter ett sjukt tungt möte. Hade en tragisk liten genomblöt näsduk som jag förgäves försökte torka mina sprutande krokodiltårar med.
En man gick förbi och tittade på mig med stora ögon. Reagerade inte direkt på det, vem fan tittar inte med stora ögon på ett psyk som sitter och lipar bland alla ankor?
Men så stannar han en bit bort, plockar fram något ur sin väska och vänder sig om. Han kommer fram till mig och sträcker fram en stor boll av toapapper och ler. Jag gör mitt bästa för att få fram ett leende bland Tårarna Som Aldrig Tog Slut, tar emot bollen och nickar tacksamt.
Sedan går han vidare, utan ett ord.
Blev så rörd att tårarna tredubblades i både storlek och mängd.

Men det, mina vänner, var det finaste jag varit med om denna vecka.
- Vardagsstuff | |
#1 - - Paulina:

Åh, underbart! Veckans "medmänniskamedalj" går till den mannen!



Spjälka = sönderdela. Dvs. ur de omvandlar käket till näring. Gallan brukar dela ex fetter, fibrer och annat så att kroppen kan ta upp dem :) Och nej, jag är inte det minsta skadad efter att ha läst biokemi, utfodringslära osv :P

#2 - - karro:

Att det finns så snälla människor, vad härligt det känns.

Då kanske men inte ska ge upp i alla fall på att folk faktiskt bryr sig om sina medmänniskor.

Fint!

Upp