åttans tolvslag är säkrat
Jag har i pricip varit singel varje nyårsafton sedan jag började kyssa folk.
Tolvslaget '03 - Hemma med familjen. Kyssfaktor lika med noll.
Tolvslaget '04 - Om jag inte minns fel gick jag ensam genom ett villakvarter med en 1,5-liters cola i handen. Min dåvarande pojkvän dök upp vid ett. Kul.
Tolvslaget '05 - Jag sprang efter samma gata genom samma villakvarter som året innan och kastade mig i armarna på min kära vän Malin.
Tolvslaget '06 - Den alltid lika populära SF-parken i Umeå. Jag stod som en packad sill (då menar jag att det var trångt, inte att jag var packad... som en sill) och kramades med mina vänner och alla jag såg, samtidigt som de alltid lika mäktiga fyrverkerierna lyste upp himlen ovanför våra huvuden.
Tolvslaget '07 - Utanför OKQ8 i Gäddede. Svinkallt. Jag, Dina och Calle stod och väntade på en taxi som skulle ta oss till den riktiga festen. Vi såg några ynka raketer och antog att klockan slog tolv. Vi sa 'gott nytt år' till varandra och fortsatte sedan vänta i tystnad. Jag drack en gravendals päroncider ensam. Vi frös. Utan tvekan mitt favorittolvslag hittills.
Många kramar, men ingen läppkontakt.
Det är vad jag längtar mest till denna nyårsafton. En redig tolvslagskyss.
Hittade dig på det här som syns i tio minuter på bloggkoll. Världen är liten, jag bor i gäddede :p