ÅNGEST

Man får ha dåliga dagar fast man är mamma åt universums mest fantastiska minimänniska, va?

Vaknade med sån sjuk ångest idag, vilket känns världssämst. Riktigt gnagande pissångest, över allt och ingenting. Det gör lite extra ont eftersom att det känns som att man inte får känna sånt när man är en ny mamma. Usch och fy.

Idag ska jag bara kramas med min dotter. Hon gör allt bättre.

DÅLIG KVÄLL

Näe. Ikväll håller jag fan inte modet uppe. Jag har ont, och jag har en riktigt dålig kväll. Jag är trött på att inte kunna knyta skorna/klä på och av mig normalt/sitta normalt/ligga normalt/gå normalt osv osv. Så fruktansvärt less på att ha ont hela tiden. Att behöva samla mod för att ens ställa sig upp. Jag kan inte vara jag. Och ja, snart är det över och jag kommer få den bästa tänkbara belöningen för det, och det kommer vara sååå jävla galet värt det, det vet jag ju. 
 
Men ikväll. Fy fan. Jag vill bara gråta. Gråta för att jag är stor, tung, osmidig, svullen och ful. Gråta för att jag har så obeskrivligt jävla ont i fogarna, ont i magen, ont i ryggen och värk i fingrarna. Gråta för att hela bäckenet ilar så att jag vill typ skrika då hon viftar på där inne. 
Snälla kom ut och vifta istället. Det blir så mycket bättre. 
 
Satans jävla pisskväll. Just nu är jag så urless detta att det finns typ inte. 
 
Jag längtar verkligen tills hon är här ute hos oss istället. Då jag kan ligga prick här, men med henne på mitt bröst istället för i min mage. Så jäkla wow det kommer bli. 
 
Det är så mycket jävligare än vad jag visar, för jag tycker verkligen inte om att klaga. Men, ikväll behöver jag det. Ont har jag ju haft länge, men senaste dagarna har det spårat iväg ännu mer och det har dessutom blivit jäkligt tungt att vara gravid. Vill att tiden ska gå fort nu, och jag håller alla tummar redan nu att jag absolut INTE behöver gå över... 
 
Så. Färdiggnällt. För den här gången, i alla fall. 
 
Mvh Surgnällpreggot
 
 

-

Det smärtar mig när folk inte kan se. När folk väljer att inte se. Människor som inte ens vill försöka förstå är inte värda en chans. Det är så enkelt i min bok. Jag är trött på att försvara mig och mina beslut. Jag har levt och lärt mer än många, och om det är något jag vet så är det att jag är klok. Förbannat jävla klok, och jag står förbannat jävla stadigt på jorden. Här sker inga förhastade eller ogenomtänkta beslut, alls. De beslut jag tar är jag 120% säker på är det absolut bästa för mig, och nu även mitt barn.

Personer som inte litar på det har jag ingenting att säga, och jag hoppas att dom inte har något att säga mig heller.

Tack.