SKÖNT


Tog en kvällspromenad idag också, sjukt härligt. Himla mysigt att traska några kilometer i byn när det är mörkt och så, och nu landade dagens runkeeper-aktivitet på 11-nånting kilometer. Känns bra. Vad är det som går och går? Linn. Japp. Undrar om människorna i byn börjar bli less på att se mig. Galna morsan med neonrosa jacka.

Skit samma. Imorgon kommer jag i alla fall inte ha tid att gå lika mycket, och det kanske är bra med tanke på att jag känner av foglossningen ikväll. Imorgon ska jag (äntligen!) hälsa på på jobbet med Milly en sväng! Fattar inte att jag inte tagit mig dit förrän nu. Skämmes. Men ja, nu äntligen. Vi ska även käka middag med mamma igen. Pappa är bortrest flera dagar den här veckan, och då passar mamma på att bjuda oss på mat som han inte tycker om lika mycket som vi andra gör. Ganska skön ändå! Igår var det alltså soppa, och imorgon blir det KALOPS. Åhhh, så gott. Var evigheter sedan jag åt det, så jag längtar redan nu. Smask. 

Men näe. Over & out, onsdag. Nu ska jag trycka i mig en ipren, äta en svingod kiwi och sedan sova asgott. Fast först måste jag leta reda på tandkrämen som jag tydligen, i något förvirrat tillstånd, gömt. Och jag har inget minne av det och ingen aning om var. Trodde Emil skojade, men tydligen inte. Såatte... let the tandkrämsjakt begin. 

Nattinatt.


ÄNNU EN ÅRSDAG

 
Japp! Många sådana i min värld. Eller, i vår. Men jag tror nog att det kanske är jag som uppmärksammar dom mest. Idag (eller, imorse då) var det prick ett år sedan jag gjorde det digitala graviditetstestet som legat och väntat i badrumsskåpet och alltså fick ordet "gravid" svart på vitt. Coooolt. Det var alltså ett år sedan jag fattade på riktigt att jag var preggo, och ett år sedan Emil fick veta att han skulle bli pappa. Det var även ett år sedan första blödningen skrämde mig, och första gången jag trodde att jag fått missfall. Åh, hjälp vilken turbulent dag det där var. Känslor åt alla håll och kanter! Och Emils reaktion när han öppnade paktet. Haha, åh. Värsta chocken. Och jag satt och storgrät för att jag trodde att jag fått missfall, när jag ju egentligen ville gråta glädjetårar för att jag var gravid. 

 
Kaos. Men underbart kaos, nu såhär i efterhand. Vi käkade godaste kycklinggrytan till middag i alla fall! Emil älskar den kycklinggrytan, så tanken var att jag skulle laga den och ge honom paketet till middagen med massa tända ljus och grejer, men pga de kroppsliga omständigheterna så gav jag honom det just innan han skulle åka på jobbet vid typ 14-tiden. Alltså. Timing. Noll. Jag sabbade det ju lite, men jag behövde honom, helt enkelt. Det blev väldigt fint ändå. 

 
Det gjorde vi bra, Svahn.  


GIPSKAOS



Fick göra en gipsfot på föräldragruppsträffen idag. Inte det lättaste på en bebis som är sjuuukt kittlig under fötterna, vi gjorde mest bara kaos. Men en fot fick vi! Och gips överallt. Milly har bra fart på småbena sina.