Skallebang av rang. På bussen mot terapin. Känner mig stressad. Det känns som att det är så mycket jag vill hinna med dom här sista gångerna. Ångesten ligger nära, känner mig extremt sårbar. Som på typ alla andra terapionsdagar. Men det är bra, onsdagar är liksom mina dagar då jag försöker ta hand om mitt huvud och min själ lite extra. Sänker alltid mina skyhöga krav, och det är ju knappast skadligt.
Inatt drömde jag att jag glömde klä på mig då jag gick ut, och att jag rakade av mig håret. Inte så svårt att koppla ihop dom drömmarna med att jag berättat min historia. Värsta blottad och naken. Drömmar är fascinerande.
